Bakismat borde ha ett eget kapitel i varje kokbok värd sitt namn. Ingen rätt är väl så efterlängtad, välbehövd och uppskattad som den vi väljer att äta dagen efter. Bakismat måste uppfylla många kriterier, oftast handlar det om höga halter av salt och fett. Vissa vaknar med rödvinsskalle och bara måste ha sushi, andra blir som små radiostyrda robotar som enbart förmår att släntra iväg till närmaste pizzahak och beställa en kebabpizza med extra vitlökssås. I Sverige är mitt dagenefterval Sibyllaburgare med extra rå lök, strips med pommes friteskrydda och en rejäl klick rosa räksallad. Här i Australien funkar Yum Cha på The Regal i Chinatown med ett par Tsing Tao precis lika bra.
Igår morse när jag vaknade ville jag inte ens tänka på mat. Det var personalfest med jobbet dagen innan och australiensare är ju inte direkt kända för att spotta i glaset. När det gått några timmar och det värsta illamåendet börjat gå över började jag att planera för mitt bakismål. Sibyllaburgaren var av naturliga skäl inte ens att tänka på. Yum Cha är praktiskt omöjligt när man är ensam. Då återstod bara ett alternativt. Stekta ikeaköttbullar med smörslungade makaroner och obscena mängder ketchup. Salt, fett och sött.
/Cecilia
1 comment:
I "MatNiklas" bok, Niklas smaker kan man läsa att Ibn Jamiyas, som var livläkare hos sultanen Saladin (som ju stred mot Arn)förespråkade citron emot allt. Bla lär citronsaft stimulera aptiten och vara bra för matsmältningen och mot alla slags halsont. Och inte minst hjälper ett glas nypressad citronsaft emot "vinets berusningseffekter". Någon som har testat?
Post a Comment