Leif GW Persson, mamma och isbiten

Häromdan hade jag en fin bit lax med dill och citron på gång i ugnen men jag ville ha sås. Ingen buljong, inget vin men jag hade ju smör och ägg… Hollandaisesås!

Jag kläckte tre äggulor i en bunke över sjudande vatten och långsamt vispade jag i smör och mer smör, mängden av kalorier hade till och med fått Leif GW Persson att rodna. Såsen såg mycket lovande ut, glansig och fin. Jag tänkte på hur jag skulle ringla den härligheten över laxen och de gröna bönorna.

Där stod jag och drömde och då så skar sig såsen mitt framför ögonen på mig.

Men jag åt ju såklart av den ändå, och den var fortfarande ganska god men klumpig och grynig. Mamma tipsade senare om att lägga i en isbit i en skuren sås, då sänks temperaturen och så löser sig allt.


Ikväll tänker jag inte försöka några konstigheter, det blir köttfärssås och spaghetti.

/ Katarina